Sök Sökhjälp

Publicerade
Arkiv
Povel Ramel-special

Povel och Brunnskulturen


Johanna Broman Åkesson 2016-06-21

Bild: Gunnar Söderbergh

Att hitta den mångfacetterade povelska stilens kvintessens i ett enskilt verk är kanske dömt att misslyckas, men finns det ett verk som kommer i närheten så är det Sorglösa brunn. I både detaljer och som helhet, i såväl ämne som stilistiskt hantverk, finns här några av Povels mest typiska drag: glädjens och musikens tematik, de stilistiska greppen att koncentrera och kontrastera samt hans mångtydiga parodi­ och pastischkonst.

Sorglösa brunn utspelar sig vid en brunnsort kring sekelskiftet 1900. Till Loka, Ramlösa,Medevi och liknande orter reste vid denna tid förmöget folk inte bara för att dricka av det, som man ansåg, hälsobringande vattnet utan kanske framförallt för att förlusta sig, njuta av god mat, vacker musik och parkens sköna omgivningar – ett nöjesparadis för både kropp och själ. Just dessa ingredienser – sällskapsliv, musik, god mat, natur, ro och njutning – råkar också vara ett koncentrat av den epikureiska tematik som går som en röd tråd genom Povel Ramels konstnärskap. Titeln Sorglösa brunn skulle kunna stå som överskrift till den aldrig sinande brunn av glädje som hela hans produktion utgör.

Stilistiskt har Povel utformat verket till en idyllisk stämningstablå, mättad av sinnesintryck, detaljer, ord och företeelser förknippade med brunnsortens atmosfär och sekelskiftets tidsanda.

Varje ord känns valt med omsorg för att passa in i tablån. Här finns de konkreta platserna: parken, lilla paviljongen, caféet, trädgårdsgången. Tidsmarkörer som polisong, pickelhuvor, flacong, wienermaräng, plymer och lornjett förstärker intrycket. Solen gassar, vinden smeker, allt rör sig, lever, doftar och glänser. Hör! Se!

Den idylliska tablån har dock små, små sprickor i fasaden. Med få men skarpa drag avslöjas det sociala spel som pågår under ytan i den konventionstyngda miljön. Mot caféets personal har man en överlägsen ”blick som är blasé bak snip­pincené”, men mot förnämiteterna bugar man lojt och ler stelt mellan tuggorna. En verklig celebritet förgyller skvallret. Den mytomspunna sångerskan Kristina Nilsson, sedermera grevinnan de Casa Miranda, var vid denna tid en välbekant gäst på brunnsorter som Lannaskede och Loka. Så det undras ”via mången höjd lornjett” vem ”som ”bakom flor och vita plymer döljer sej” – är det ”Casa eller ej”. Längre ner i den sociala hierarkin kämpar brunnsoktettens musiker i värmen, frammålade som grovarbetare vilka ”röda som oxkotlett, under möda och svett tutar horn och klarinett”. Men i den immiga flacongen väntar mödans lön, punschen. I denna lilla musikhierarki står ”den flotte dirigenten, extravagant och trind” högst i rang. ”Smekt av basunens vind” låter han ”taktbatongen till och från” vina över oktettmedlemmarnas pickelhuvor. Att musiken sedan efter pausen klingar mer tunt reagerar ingen nämnvärt på. Den luttrade svanen blir en symbol för hela överklassen som ”döv och van” glider omkring ”i dammen hela dan”.

Det finns alltså en ambivalens i Ramels bild av sekelskiftets brunnsort – han både beundrar den och tar avstånd ifrån den. Ramels förhållande till den äldre tiden och dess traditioner reflekteras av sångarna på den kända inspelningen av Sorglösa brunn (Povel Ramel och Brita Borg) som medelst både texten och sitt framförandesätt hoppar in och ut ur tavlan. Stundom lever de sig romantiskt in i miljön, påklädda ”paletån och den långa kjolen”, och i nästa sekund distanserar de sig från hela teatern och registrerar nyktert dess hyckleri och tillgjordhet.

Samtidigt sällar sig Sorglösa brunn till en lång traditionslinje inom svensk litteratur. Carl Michael Bellman (Epistel nr 63: Fader Bergström, stäm upp och klinga, 1773), Anna­Maria Lenngren (Vauxhallen, 1796), Elias Sehlstedt (Sommarfesten, 1893) och Birger Sjöberg (Dansbanan, 1922) har alla skrivit liknande stämningstablåer, som med satir och parodi skildrar olika former av sociala miljöer och sällskapsliv. Alla har de använt liknande stilistiska grepp som Ramel, där den impressionistiska stämningen fångas genom ett rappt nutidstempo, korta fraser, myllrande detaljer och sinnliga intryck, förstärkta av utrop och imperativ. Hos alla dessa författare förekommer också musik som en påtaglig stämningsskapare. Varken Bellman eller Sjöberg kommer dock i närheten av Ramels avancerade pastischteknik i den konkreta musiken.

Musiken till Sorglösa brunn är uppbyggd som en regelrätt marsch med kontrasterande delar i repris. Utan att något är en imitation hör man reminiscenser från kända marscher som tomtarnas vaktparad och Wien bleibt Wien. Den obligatoriska triodelen går som brukligt i subdominantents tonart med en sångbar, lite sentimental prägel, vilket frammanas genom en musikalisk parafras på Alpens ros (som också omsjungs i texten). Kontrasterna mellan de pompösa, synkoperat dansanta och sentimentala delarna speglar något av sekelskiftets musikvärld i miniatyr, då marscher, polkor och skillingtrycksvisor fick sällskap av nyare tongångar från amerikansk twostep. Samtidigt lurar genom hela verket ett typiskt povelskt karaktärsdrag – det lekfulla sättet att “jazza upp“ traditionen. Povels omsorgsfulla sätt att pastischera en tradition kombineras alltid med en busig iver att få sätta traditionen i gungning, bokstavligen och bildligt.

Till sist får hela kärnan i hälsobrunnstraditionen ett litet, men ack så raffinerat, stick, som kanske dock framförallt fångar Povels starka tilltro till musikens kraft: ”Man kan diskutera vattnets mirakulösa makt, men till musikens takt tillfrisknar hela konkarongen”.

Johanna Broman Åkesson

är fil dr i musikvetenskap, föreläsare och skribent. Böcker: Povel Ramel och musiken (2007), Med Gårdagens Dörr på glänt – Povel Ramel och melodins epok (2009/2014), Om natten i ett vaket nunnekloster – ABC för vuxna barn (2015).


Tipsa en vän     Skriv ut



Sara Lidman

Saras egna ord om sviten Jernbanan

I Sara Lidmanarkivet har man hittat ett dokument där Sara Lidman själv berättar om Jernbaneeposet. Det var journalisten  Marianne Lundström som ställde frågorna till Sara Lidman i samband med en intervju i Västerbottens Folkblad (24/12 1985). Det är första gången Sara Lidmans svar på frågorna publiceras i sin helhet.

Läs mer
Svenska Klassiker

Sven Edvin Salje

<div class=\

”Det är vilsamt att stå här och se ut över denna bygd, dessa gårdar och hus, åkrar och ängar. Här lyckades han göra sig kvitt en del oroliga tankar. De måste vara lyckliga människor, de som bor här…”


Så tänkte huvudpersonen Torvid i Sven Edvin Saljes bok Du tysta källa. Den bygger...

Läs mer
Povel Ramel

Povel Ramel, en "scensation"!


Sjuttonåringen satt på Folkans scen i Stockholm och gäspsjöng En sömning serenad till eget pianoklink. Året var 1939, och Povel Ramel var en av talangerna i Aftonbladets amatörrevy ”Vi som vill opp”. Få anade att den blide tonåringen drygt ett decennium senare skulle förnya revykonsten och bli scengigant.

Läs mer
Povel Ramel

Povel Ramel och jazzen


 Sitt sista offentliga framträdande gjorde Povel Ramel för svensk publik i London den 3 april 2007. Han inledde konserten med två sentida självbespeglande alster, den dagsaktuella Det är ett härligt yrke jag har valt och den återblickande Det uppstod jazz


Jag ropa' hej till tidens stenkakeidoler,

kom lyss till...

Läs mer
Povel Ramel

Povel på Parnassen


Kanske var Carl Jonas Love Almqvist sin tids Povel Ramel! Eller tvärtom! Om man bortser från giftmordet, vill säga!
   Är det hädiskt att uttrycka sig så? I så fall bryr jag mig inte om det. Povel är för mig en sentida Almqvist som alltid tillhört den kulturella eliten, oavsett om han uttryckt sig med pennan eller pianot. När jag...

Läs mer
Povel Ramel

Hustru Susanna om Povel: Jag minns hela han!


På tre av de låtar som Povel Ramel spelade in 1948 i Attiksalen (nuvarande Aulinsalen) i Stockholms konserthus medverkar Susanna Gillgren. En av dem, ”Det regnar på vår kärlek” är en av Povel Ramels mest finstämda. Det är inte så underligt, den är skriven direkt till henne. Ett år senare gifte sig Povel Ramel med denna...

Läs mer

Fritt fram för ordlek?

Fru Lenngren - en skrivande kvinna i 1700-talets Sverige

Mest lästa
« Föreg. Nästa »


PARNASS, DELS Tidskrifter AB
Ansvarig utgivare:   Catharina Söderbergh
Webmaster:   Åsa Söderbergh
Redaktion:   Margareta , Catharina