Sök Sökhjälp

Publicerade
Arkiv
Povel Ramel-special

Povel och Brunnskulturen


Johanna Broman Åkesson 2016-06-21

Bild: Gunnar Söderbergh

Att hitta den mångfacetterade povelska stilens kvintessens i ett enskilt verk är kanske dömt att misslyckas, men finns det ett verk som kommer i närheten så är det Sorglösa brunn. I både detaljer och som helhet, i såväl ämne som stilistiskt hantverk, finns här några av Povels mest typiska drag: glädjens och musikens tematik, de stilistiska greppen att koncentrera och kontrastera samt hans mångtydiga parodi­ och pastischkonst.

Sorglösa brunn utspelar sig vid en brunnsort kring sekelskiftet 1900. Till Loka, Ramlösa,Medevi och liknande orter reste vid denna tid förmöget folk inte bara för att dricka av det, som man ansåg, hälsobringande vattnet utan kanske framförallt för att förlusta sig, njuta av god mat, vacker musik och parkens sköna omgivningar – ett nöjesparadis för både kropp och själ. Just dessa ingredienser – sällskapsliv, musik, god mat, natur, ro och njutning – råkar också vara ett koncentrat av den epikureiska tematik som går som en röd tråd genom Povel Ramels konstnärskap. Titeln Sorglösa brunn skulle kunna stå som överskrift till den aldrig sinande brunn av glädje som hela hans produktion utgör.

Stilistiskt har Povel utformat verket till en idyllisk stämningstablå, mättad av sinnesintryck, detaljer, ord och företeelser förknippade med brunnsortens atmosfär och sekelskiftets tidsanda.

Varje ord känns valt med omsorg för att passa in i tablån. Här finns de konkreta platserna: parken, lilla paviljongen, caféet, trädgårdsgången. Tidsmarkörer som polisong, pickelhuvor, flacong, wienermaräng, plymer och lornjett förstärker intrycket. Solen gassar, vinden smeker, allt rör sig, lever, doftar och glänser. Hör! Se!

Den idylliska tablån har dock små, små sprickor i fasaden. Med få men skarpa drag avslöjas det sociala spel som pågår under ytan i den konventionstyngda miljön. Mot caféets personal har man en överlägsen ”blick som är blasé bak snip­pincené”, men mot förnämiteterna bugar man lojt och ler stelt mellan tuggorna. En verklig celebritet förgyller skvallret. Den mytomspunna sångerskan Kristina Nilsson, sedermera grevinnan de Casa Miranda, var vid denna tid en välbekant gäst på brunnsorter som Lannaskede och Loka. Så det undras ”via mången höjd lornjett” vem ”som ”bakom flor och vita plymer döljer sej” – är det ”Casa eller ej”. Längre ner i den sociala hierarkin kämpar brunnsoktettens musiker i värmen, frammålade som grovarbetare vilka ”röda som oxkotlett, under möda och svett tutar horn och klarinett”. Men i den immiga flacongen väntar mödans lön, punschen. I denna lilla musikhierarki står ”den flotte dirigenten, extravagant och trind” högst i rang. ”Smekt av basunens vind” låter han ”taktbatongen till och från” vina över oktettmedlemmarnas pickelhuvor. Att musiken sedan efter pausen klingar mer tunt reagerar ingen nämnvärt på. Den luttrade svanen blir en symbol för hela överklassen som ”döv och van” glider omkring ”i dammen hela dan”.

Det finns alltså en ambivalens i Ramels bild av sekelskiftets brunnsort – han både beundrar den och tar avstånd ifrån den. Ramels förhållande till den äldre tiden och dess traditioner reflekteras av sångarna på den kända inspelningen av Sorglösa brunn (Povel Ramel och Brita Borg) som medelst både texten och sitt framförandesätt hoppar in och ut ur tavlan. Stundom lever de sig romantiskt in i miljön, påklädda ”paletån och den långa kjolen”, och i nästa sekund distanserar de sig från hela teatern och registrerar nyktert dess hyckleri och tillgjordhet.

Samtidigt sällar sig Sorglösa brunn till en lång traditionslinje inom svensk litteratur. Carl Michael Bellman (Epistel nr 63: Fader Bergström, stäm upp och klinga, 1773), Anna­Maria Lenngren (Vauxhallen, 1796), Elias Sehlstedt (Sommarfesten, 1893) och Birger Sjöberg (Dansbanan, 1922) har alla skrivit liknande stämningstablåer, som med satir och parodi skildrar olika former av sociala miljöer och sällskapsliv. Alla har de använt liknande stilistiska grepp som Ramel, där den impressionistiska stämningen fångas genom ett rappt nutidstempo, korta fraser, myllrande detaljer och sinnliga intryck, förstärkta av utrop och imperativ. Hos alla dessa författare förekommer också musik som en påtaglig stämningsskapare. Varken Bellman eller Sjöberg kommer dock i närheten av Ramels avancerade pastischteknik i den konkreta musiken.

Musiken till Sorglösa brunn är uppbyggd som en regelrätt marsch med kontrasterande delar i repris. Utan att något är en imitation hör man reminiscenser från kända marscher som tomtarnas vaktparad och Wien bleibt Wien. Den obligatoriska triodelen går som brukligt i subdominantents tonart med en sångbar, lite sentimental prägel, vilket frammanas genom en musikalisk parafras på Alpens ros (som också omsjungs i texten). Kontrasterna mellan de pompösa, synkoperat dansanta och sentimentala delarna speglar något av sekelskiftets musikvärld i miniatyr, då marscher, polkor och skillingtrycksvisor fick sällskap av nyare tongångar från amerikansk twostep. Samtidigt lurar genom hela verket ett typiskt povelskt karaktärsdrag – det lekfulla sättet att “jazza upp“ traditionen. Povels omsorgsfulla sätt att pastischera en tradition kombineras alltid med en busig iver att få sätta traditionen i gungning, bokstavligen och bildligt.

Till sist får hela kärnan i hälsobrunnstraditionen ett litet, men ack så raffinerat, stick, som kanske dock framförallt fångar Povels starka tilltro till musikens kraft: ”Man kan diskutera vattnets mirakulösa makt, men till musikens takt tillfrisknar hela konkarongen”.

Johanna Broman Åkesson

är fil dr i musikvetenskap, föreläsare och skribent. Böcker: Povel Ramel och musiken (2007), Med Gårdagens Dörr på glänt – Povel Ramel och melodins epok (2009/2014), Om natten i ett vaket nunnekloster – ABC för vuxna barn (2015).


Tipsa en vän     Skriv ut



Sommarens Öppna Dörrar

Öppna dörrar till författarhem och litterära miljöer


Parnass bjuder på sommarbilaga med guide till utflyktsmål i hela Sverige!


Ladda ner guiden här!

Läs mer
Release på Stadsbiblioteket

Många kom för att lyssna på deckartema

Det fina vårvädret var inget hinder för publiken att strömma in till...

Läs mer
Innehåll i Parnass 2 2017

Från Stieg Trenter till Stieg Larsson

I sommarens nummer av Parnass gör vi ett svep genom den svenska deckarens historia från...

Läs mer
Nytt nummer av Parnass ute 1 juni

Deckare är temat för årets sommarnummer av Parnass.

 

Författaren Arne Dahl, Frank Hellersällskapet och Deckarakademins Ulf Durling medverkar...

Läs mer
Seminarium den 23 april

Världsbokdagen firades med en dag om landsbygdslitteratur

Den 23 april bjöds det in till föreläsning, författarsamtal och...

Läs mer
Artikel om Helga Henschen och Sara Lidman

Medkänslans poetik och politik

Den 22 mars berättade litteraturprofessor Birgitta Holm om Sara Lidman och Helga Henschen vid...

Läs mer
Sara Lidman

Saras egna ord om sviten Jernbanan

I Sara Lidmanarkivet har man hittat ett dokument där Sara Lidman själv berättar om...

Läs mer
Nr 1 2017

Parnass nr 1 2017 - tema Sara Lidman  


Innehåll

Blogg om kulturtidskrifter

Parnass ger mersmak

Den 16 mars lanserade historiken Bo Eriksson sin blogg om kulturtidskrifter och vetenskapliga...

Läs mer
Mest lästa
« Föreg. Nästa »


PARNASS, DELS Tidskrifter AB
Ansvarig utgivare:   Catharina Söderbergh
Webmaster:   Åsa Söderbergh
Redaktion:   Margareta , Catharina