Sök Sökhjälp

Publicerade
Arkiv
Bellman

Arvet från Bellman lade grunden till 1800-talets visor och 1900-talets trubadurer


Catharina Söderbergh 2015-06-22


Det är svårt att föreställa sig framväxten av 1900-talets svenska populära visa utan arvet från Carl Michael Bellman, påpekar Per-Erik Brolinson och Holger Larsén i  Visor till nöjets estrader.

  Trots sitt populära tilltal och sin omedelbarhet representerar Bellmanrepertoaren ett aristokratiskt, borgerligt drag i viskonsten. Dess musikaliska värld  var ofta den aristokratiska och borgerliga salongen


Det är svårt att föreställa sig framväxten av 1900-talets svenska populära visa utan arvet från Carl Michael Bellman, påpekar Per-Erik Brolinson och Holger Larsén i  Visor till nöjets estrader.

  Trots sitt populära tilltal och sin omedelbarhet representerar Bellmanrepertoaren ett aristokratiskt, borgerligt drag i viskonsten. Dess musikaliska värld  var ofta den aristokratiska och borgerliga salongen.

  Förknippad med den borgerliga salongen är också Gunnar Wennerbergs (1817-1901) duettsamling Gluntarne (1848-50), med rötter i den traditionella sällskapsvisan och med påtaglig inspiration från Bellman. Gluntarne är miljöbilder från 1800-talets studentliv i Uppsala. Ett mera småborgerligt och idylliserande ideal, ibland med milt satiriska inslag, finner man i Elias Sehlstedts (1808-74) visdiktning. Ett exempel på hans blandning av humor och vardagsromantik med lätt sentimental prägel är visan Litet bo (1843), som till stor del blev känd genom att Alice Tegnér tog med den i  Sjung med oss mamma (1893). Sehlstedts dikter i olika tonsättningar är kärnan i en repertoar av kuplettvisor som växte fram under 1800-talets senare hälft. Här blandas drag från den äldre sällskapsvisan med en doft av de satiriska, vitsiga och pikanta sångnummer som förekom i tidens operetter och kabaréer.

 

Folkliga visor

Under 1800-talet började man uppteckna och publicera den äldre folkliga visrepertoaren – en yttring av tidens allmänt folkloristiska intresse. Bland de viktigare utgivarna och upptecknarna kan nämnes Erik Gustaf Geijer-Arvid August Afzelius, Leonard Fredrik Rääf, Levin Christian Wiede och Richard Dybeck.

  En kring sekelskiftet intressant samling av 1800-talsvisor är August Bondesons visbok (1903). Underrubriken är ”Folkets visor sådana de lefva och sjungas ännu i vår tid”. Bondeson var den förste att publicera visor repertoarvis. De visor som en och samma traditionsbärare har meddelat står alltså i en följd, något som ger oss möjlighet att tränga in i den verkligt levande repertoaren under 1800-talet. Det var också den här visrepertoaren som hade rejält bred spridning och vars popularitet man följaktligen kan avläsa. Här finns de mest folkkära visorna som Hjalmar och Hulda, Fingal, I låga ryttartorpet m.fl.

  Tonfall och motiv med anknytning till den folkliga visan och folkdikten togs även upp av skalder som Gustaf Fröding (1860-1911) och Erik Axel Karlfeldt (1864-1931). Många av deras dikter har blivit föremål för vismässiga tonsättningar, men kanske än viktigare är deras roll som förebilder och inspiratörer inom den litterära 1900-talsvisan. Frödings mycket melodiösa dikter kom redan från debutsamlingen Guitarr och dragharmonika (1891) tidigt att tas upp av tonsättare och scenartister. Även Karlfeldts poesi nådde bred förankring genom sin sångbarhet, kanske särskilt Fridolins visor (1898). Den folkliga prägeln i flera av deras dikter bottnar sannolikt i deras regionala förankring i Värmland respektive Dalarna.

 

Bondkomik och varieté

Bondkomiken som estradfenomen  kan man föra tillbaka åtminstone till 1840-talet och det slitstarka sångspelet Värmlänningarna. Där förekommer bl.a. figuren Löparnisse, en herre som vi nog kan utnämna till den svenska litteraturens förste bondkomiker. Fredrik August Dahlgren (1818-95), som skrev Värmlänningarna, hade en stor produktion av dialektvisor. En och annan av dessa har också levt kvar, såsom Å jänta å ja.

 

Med Berns kom varietén till Stockholm

Berns salonger i Stockholm började odla varieté redan på 1870-talet. Med ”varieté” avsåg man då en minst sagt blandad underhållning som bjöds i lokaler med utskänkningstillstånd. Stora namn bland estradörerna på visans och kuplettens område var Sigge Wulff (1869-92), Emil Norlander (1865-1935), Axel Engdahl (1863-1922) och senare Ernst Rolf (1891-1932). Det var förresten den förstnämnde Wulff som lanserade en av de mest folkkära och slitstarka paradnumren, Vill ni se Kalle P. En kvinnlig representant för estradörerna var Helfrid Lambert (1869-1954), känd för lanseringen av Kväsarvalsen och sin tonsättning av Frödings Det var dans bort i vägen.

  En viktig del av det sena 1800-talets nöjesliv i Europa var varietéer och kabaréer av olika slag. Ordet varieté användes om underhållning i blandad form där blandningen kunde vara ganska så brokig, allt ifrån akrobater, jonglörer och trollkarlar till sångerskor och virtuosa musiker.

  Viktiga ”arenor” blev Svarta Katten på Blanche´s restaurang och Cabaret Läderlappen på restaurang Gillet, där Evert Taube kom att göra sin debut i Stockholm.  Den främste banerföraren för kabarén i Sverige var Ernst Rolf genom sin Cabaré Fenix 1917-18.

 

Bred repertoar vid 1900-talets början

Kring sekelskiftet 1900 fanns således en stilmässigt mycket bred repertoar med stor spridning via sångsamlingar, visböcker, folk- och väckelserörelser, bondkomiker och varieté, påpekar Per-Erik Brolinson och Holger Larsén i sin bok. Delvis riktades denna repertoar till olika sociala skikt, allt ifrån högborgerlighet till arbetare, men en påfallande stor del kan beskrivas som en gemensam sångskatt som överskred sociala gränser.

 (ur Parnass nr 4 2009, se vidare Parnass temanr om Bellman nr 2 2015 samt www.parnass.nu)

 

 

 

 


Tipsa en vän     Skriv ut



Sommarens Öppna Dörrar

Öppna dörrar till författarhem och litterära miljöer


Parnass bjuder på sommarbilaga med guide till utflyktsmål i hela Sverige!


Ladda ner guiden här!

Läs mer
Release på Stadsbiblioteket

Många kom för att lyssna på deckartema

Det fina vårvädret var inget hinder för publiken att strömma in till...

Läs mer
Innehåll i Parnass 2 2017

Från Stieg Trenter till Stieg Larsson

I sommarens nummer av Parnass gör vi ett svep genom den svenska deckarens historia från...

Läs mer
Nytt nummer av Parnass ute 1 juni

Deckare är temat för årets sommarnummer av Parnass.

 

Författaren Arne Dahl, Frank Hellersällskapet och Deckarakademins Ulf Durling medverkar...

Läs mer
Seminarium den 23 april

Världsbokdagen firades med en dag om landsbygdslitteratur

Den 23 april bjöds det in till föreläsning, författarsamtal och...

Läs mer
Artikel om Helga Henschen och Sara Lidman

Medkänslans poetik och politik

Den 22 mars berättade litteraturprofessor Birgitta Holm om Sara Lidman och Helga Henschen vid...

Läs mer
Sara Lidman

Saras egna ord om sviten Jernbanan

I Sara Lidmanarkivet har man hittat ett dokument där Sara Lidman själv berättar om...

Läs mer
Nr 1 2017

Parnass nr 1 2017 - tema Sara Lidman  


Innehåll

Blogg om kulturtidskrifter

Parnass ger mersmak

Den 16 mars lanserade historiken Bo Eriksson sin blogg om kulturtidskrifter och vetenskapliga...

Läs mer
Mest lästa
« Föreg. Nästa »


PARNASS, DELS Tidskrifter AB
Ansvarig utgivare:   Catharina Söderbergh
Webmaster:   Åsa Söderbergh
Redaktion:   Margareta , Catharina